AFCIRKLA a3v~sir2kla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afcirkle, t. abzirkeln]
1) med cirkel(-instrument) afmäta l. uppmäta l. afpassa. Then andre (afgudamakaren) timbrar på trää, och .. tilhugger thet, och affcirklar thet, och gör thet til itt manz belete. Es. 44: 13 (Bib. 1541). Gudz vthwaldom är beredd .. (en fröjd), hwilkin är så stoor .. att .. ingen Geometer medh all sijn instrument förmå (dvs. förmår) affzirkla och affmäta henne. P. J. Gothus Synd. sp. K 1 b(1593). På en byggnadsritning måste man noggrant afcirkla alla de särskilda längdmåtten. E. Chiewitz enl. Kindblad(1867). — (†) bildl. Han afcirklar (dvs. afmäter noggrant) hvart fjät i sin gång. Lind(1749, under abzirckeln).
2) (†) i en cirkel l. krets omgifva. Himmelen är ett allmenneligit rum, som affsirklar och uthi sigh begriiper alle ting. Phrygius Him. lif. 54(1614).
