publicerad: 1898
AFFATTA a3v~fat2a (a`ffatta Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (Geijer I. 3: 353 (1814)), -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. affatte, t. abfassen]
eg.: göra (ngt) färdigt l. i ordning gm att bringa l. (samman-)fatta (det) i bestämd form.
1) redigera, stilisera, sammansätta, uppsätta (skrift, skrifvelse, utlåtande, berättelse, betänkande o. d.). (Svaret) i pennan att affatta. RARP 6: 90 (1657). Wi (Carolus) .. hafwe låtit affatta, och af trycket vthgå wår Kyrckiolag. Handb. 1693, Inl. s. 1. Brefvet är väl affattat. Möller (1790). Lärböcker, .. ej mer affattade i frågor och svar, utan i korta satser. Broocman Ber. 2: 147 (1808). Hans protest, .. affattad i så lindriga termer. Tegnér 5: 204 (1820). Ett i tre och tjugu capitel affattadt betänkande. Strinnholm Hist. 2: 127 (1836). (Denna) på blankvers affattade öfversättning. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 246 a. Läroböcker .., affattade på dålig svenska. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 519. Detta diplomatiskt affattade aktstycke. De Geer Minnen 1: 229 (1892). — särsk.
a) (mindre br.) om muntlig framställning: formulera. Hon .. affattade svaren allt efter hvar och ens förmåga att .. begripa. Knorring Torp. 2: 222 (1843). I. Flodström i Verdandi 1883, s. 38.
b) (†) om finansplan, utgifts- o. inkomststat: uppgöra. Kongl. Maij:tt .. hafwer låtit affatta een stat såsom den för denne tidh sigh låter giöra. Civ. instr. 56 (1655).
c) (†) oeg.: skriftligen framställa (ett förhållande o. d.). Således är nu sammanhanget, sanfärdeligen affattat öfwer denna olyckliga Campagnen. M. Stenbock hos Nordberg 2: 364 (1713).
2) uppgöra, upprätta (planritning, karta o. d.). Dahlberg Dagb. 178 (c. 1660). Han .. (bringar) till fullkomlighet de ritningar, dem han på stället affattat öfver sin hjeltes .. fälttåg. Nordin i 1 SAH 1: 313 (1786). Landtmätare förordnades att affatta kartor öfver de trakter .., som borde till kronan återkallas. Carlson Hist. 1: 246 (1855). Björkman (1889).
3)
a) (†) åstadkomma en bild af (ngt), afbilda, afteckna. Mosaiken, där Christi förklaring står affattad. Eneman 2: 47 (1712). De förnämsta caracterer, som jag velat affatta. Schröderheim Rob. 1: 100 (c. 1794).
b) landtmät. kartlägga. Skall .. Landtmätaren Rågångarne med .. försichtighet affatta. Instr. 20 April 1725, s. B 2 b. En by .. är til sina ägor på Charta affattad. Botin Hem. 1: 125 (1755, 1789). Till Gottland öfversändes Landtmätare att .. geografice affatta hela ön. Alreik VIII (1843). Medelst landtmätare-tafla affatta mark. SFS 1871, nr 51, s. 6. — närmande sig a. En, utur hemmanets .. Charta, .. gjord kopia, som affattar odlingsfältet. SFS 1830, s. 484.
4) (†) fatta, uppgöra (beslut). Affatta ett (be-) slut. Humbla 407 (1740). Theras affattade vpsåts fullbordan. Dens. 312. — (nästan †) närmande sig 1. En väl affattad plan för hela .. (de blifvande läkarnas) vädjoban, den deras första Lärare hos dem bör inplanta. Acrel Præs. i VetA 1793, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content