SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFGUNST, f.
Etymologi
[jfr ä. d. o. mnt. afgunst, t. abgunst]
(†) ogunst, obenägenhet; afund. Vwenskap och affgunst. G. I:s reg. 13: 355 (1541). The haffue ingen til wilie eller til affgunst eller nachdeel .. dömt. Tegel G. I:s hist. 2: 144 (cit. fr. 1541). Fosz 16 (1621). Man fattadhe til honom affgunst. Schroderus Liv. 946 (1626). Ingen lycka är uthan afgunst. Adler Salvius i Hist. bibl. 2: 366 (1648). Oförskylt Haat, .. Afgunst och Tyrannij. Stiernhielm Lycks. 2 (1650).
Spoiler title
Spoiler content