SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFHUDA a3v~hɯ2da, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afhude, mnt. afhuden; jfr äfv. t. abhäuten]
(mindre br.) taga huden af (ett dödt djur), flå. Det är .. vid slagt och afhudning som menniskor ådraga sig (mjältbrand). Lundberg Husdj. 92 (1868). Afhuda en räf. Från skogar 154 (1892). — jfr AFHYDA.
Spoiler title
Spoiler content