SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFJAGA a3v~ja2ga, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr mnt. afjagen, t. abjagen]
1) (†) bortjaga; jfr AF II 1 b α (Johan af Hoja) wille oförtöfwat komma til at affjaga the Swenska (från belägringen). Girs G. I:s hist. 147 (1630).
2) [efter t. dem feinde den raub abjagen] (†) gm jagande l. under förföljande fråntaga (ngn ngt) l. förmå (ngn) att lämna (ngt) i sticket; jfr AF II 3 b. Camillus .. slogh .. Fransoserne vthur Staden, och affjagade them alla Penningar och Håfwor, som the ther föröffrat hade (dvs. hade bemäktigat sig). Schroderus Liv. 155 (1626). (Fienderna) kunde .. ei allestädes komma så hastigt undan, at han ju (dvs. icke) afjagade mångom deras giorda byten. Nordberg 1: 829 (1740).
3) jäg. = AFDRIFVA 7; jfr AF II 7 a. Under påstående afjagning måge ej andre Rofdjur inom Jagtplatsen skjutas än de för hvilka Skall är anstäldt. Stadga ang. jagt 13 April 1808, s. 19. — särsk.
a) = AFDRIFVA 7 a. Skogar och marker som skola afjagas. Brummer 4 (1789). Afjaga björnringar. J. W. Lindblad i NF 10: 2 (1885).
b) = AFDRIFVA 7 b. Den Jagt, som i Våhla Socken .. afjagades. Greiff 11 (1821, 1828).
Ssg (till 3): AFJAGNINGS-SÄTT310~2. Stadga ang. jagt 13 April 1808, s. 17.
Spoiler title
Spoiler content