publicerad: 1898
AFLOCKA a3v~lok2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. aflokke, holl. aflokken, t. ablocken]
— jfr LOCKA AF.
1) locka bort (en person l. ett djur).
b) [jfr t. den hund ablocken] jäg. locka (en hund) från spåren, på hvilka (han) drifver. Jägaren aflockar hunden. Greiff 85 (1828). Det är .. orätt, att, då hundarne tappa, genast aflocka dem. Källström 121 (1850, 1861). jfr: Genom aflockning från friskt spår blifver hunden .. snart mera bekymmerslös. Dens. 122.
2) locka (ngt) från l. ur (ngn l. ngt).
a) (mindre br.) med konkret sakobj.: locka (ngt) från (ngn). Aflocka ngn hans penningar. GT 1788, nr 117, s. 3. A(flocka) någon en gåfva. Dalin (1850). Aflocka ngn hans klocka. Björkman (1889).
b) med (mer l. mindre) abstr. sakobj., som betecknar uttalande, känsloyttring osv.: locka (ngt) från l. ur (ngn), framlocka (ngt) från l. hos (ngn). En liten compliment .., sådan, som den politiska klokheten stundom aflockar vissa författare. LBÄ 7—8: 152 (1800); jfr β. Genom vänliga frågor aflockade han henne .. bekännelsen. Kolmodin Liv. 2: 359 (1832). Aflocka henne ett förtroende. Almqvist Skälln. 106 (1838). Det lyckades honom att aflocka mig ett löfte. Palmblad Nov. 1: 117 (1840). Han .. sökte (aldrig) aflocka mig något (nedsättande) yttrande om kamraterne. H. Lilljebjörn 1: 92 (1865). Man hoppades kunna aflocka den .. oerfarne konungen hvilka medgifvanden man ville. Beskow K. XII 2: 237 (1868). Det fordras fintlighet och list att aflocka dem (dvs. jättarna) deras hemlig hållna insigt i tingens väsende. Wisén Oden 29 (1873). Det tjenar till intet att söka aflocka dig hemligheten. Rydberg Vap. 166 (1891). Jag gjorde mitt yttersta för att aflocka .. (min lärare) något berömmande ord. De Geer Minnen 1: 31 (1892). — särsk.
α) (mindre br.) utan indirekt (person)obj.: framlocka. Med den tunga börsen / Aflocka hans (dvs. prästens) välsignelser. Elgström 9 (c. 1808). Aflocka en bekännelse. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 303 (1831). Änteligen, efter en lång underhandling, lyckades det mig att aflocka hennes samtycke. Palmblad Nov. 2: 28 (1841). Hahnsson (1884).
β) (mindre br.) utan bibegrepp af lockelse i eg. mening l. list; med saksubj. o. direkt obj., som betecknar en känsloyttring o. d., hvartill ngn oförvarande l. ofrivilligt bringas. De inom hus .. förefallande obehagliga uppträden aflockade henne bittra tårar. Bremer Fam. H.* 2: 118 (1831). En hastig blick på en uppslagen Orbis Pictus hade .. aflockat honom en djup suck. Knorring Ståndsp. 1: 131 (1838).
c) bildl., med indirekt sakobj.; med bibegrepp af konstfärdighet o. skicklighet, hvarigenom ett (svåråtkomligt) resultat framkallas. (Hwasser) aflockade .. sjukdomen .. dess väsens innersta hemlighet. Strandberg 1: 336 (1862). Hon förstod att aflocka instrumentet de ömmaste toner. Kindblad (1867). Äfven den ändlösa ödebygden aflockar han (dvs. målaren Rousseau) stämning, t. ex. i sin .. tafla Träsk på heden. Nyblom i NF 13: 1533 (1889).
Spoiler title
Spoiler content