SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLÖ a3v~lø2, v. -r, -dde, -tt, -dd.
Etymologi
[gm falsk orddelning för *AF-FLÖ, af t. abfläuen, abflauen; ordet hör till samma rot som FLYTA (se d. o.), från hvilken rot äfv. i andra spr. härledas ord med bet. vaska, skölja, t. ex. gr. πλύνω; jfr äfv. Grimm under flaien]
(numera knappast br.) bergv. vid vaskning å planhärd arbeta (metallgods) rent. Rinman (1788). Schulthess (1885). — jfr LÖ AF, AFFLÖD, n.
Ssgr: AFLÖ-FAT30~ l. 31~2. [jfr t. abflaufass] (numera knappast br.) bergv. kärl, hvari det på vaskdukarna fastnade godset afsköljes. Rinman (1788). Deleen (1836, under abflaufasz).
-HÄRD~2. [jfr t. abflauherd] (numera knappast br.) bergv. vid vaskning bruklig planhärd, i sht sådan, på hvilken det finare, gm sållning i karet uppsamlade godset renvaskas. Rinman (1788). Deleen (1836, under abflauherd).
Spoiler title
Spoiler content