AFMASTA a3v~mas2ta (a`fmasta Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afmaste, t. abmasten; jfr äfv. t. entmasten, fr. démâter, eng. dismast]
nedtaga l. borttaga masterna l. masten på (fartyg). Man afmastade briggen, innan den infördes i dockan. Björkegren Fr. o. sv. lex.(1784, under démâter). Ramsten 28(1866). SDS 1895, nr 75, s. 2.— om masternas förstöring gm oväder o. d. Stormen hade afmastat skeppet. Lindfors(1815). Nödtackling på ett .. fullkomligt afmastadt skepp. Gosselman Sjöm. 1: 70(1839). Uggla Sjölex.(1878, under dismast). — jfr MASTA AF.
