AFRIKTA a3v~rik2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr nnt. africhten, t. abrichten]
vederbörligen l. gm aflägsnande af ojämnheter göra (ngt) rakt l. jämnt. — särsk.
a) (mindre br.) handtv. om muryta. Då muren är väl torr på ytan och inuti vunnit nog fasthet, afriktas den noga med tälg-yxa efter lod och snöre. A. Adlersparre i LBÄ 36—38: 95 (1800).
b) handtv. planhyfla. Deleen (1836, under abrichten). Bräderna hoplimmas och .. afrigtas .. på den förut hyflade sidan. Bong i AHB 6: 3 (1861). Vid första sidans (af ett bräde) afriktning pålägger (man) riktribborna. Dens. Därs. 116: 5 (1883).
