[fsv. afsinnogher; jfr d. afsindig, mnt. afsinnich, t. absinnig]
(†) som är från sina sinnen, galen, vanvettig, dåraktig, oförståndig. Hoo är så fåwitsk och afsinnigh, som icke weet, huru Påwerna .. äre tilsinnes, emoot .. Käisare wäldet. Bureus Varn. C 4 b(1604). Afsinnige och fåkunnige menniskor! Liljestråle Kempis 46(1798). En engelsk minister sätter danska hof och danskt folk i afsinnig rörelse. C. A. Ehrensvärd hos Warburg 383(1799). — jfr AFSINNAD.
