SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSKATTA, v. -ade. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[fsv. afskatta; jfr d. afskatte, mnt. afschatten, t. abschatzen]
I. (†) afpressa l. aftvinga (ngn ngt) i form af skatt. Honom bleff affskattedt och trugedt sex Daler, som han doch icke någen tijdh, hade .. skylligh warit. Tegel G. I:s hist. 2: 298 (1622).
II. (†) kam. nedsätta räntor l. jordränta för (ett skattlagdt hemman); förmedla. Förmedlinger och afskatninger (å hemman). H. Stake i HSH 31: 418 (1663). Det (dvs. skattehemmanet) är wordet afskattadt och indelt på Militien. Botin Hem. 1: 64 (efter handl. af 1695). 2 RARP 2: 401 (1723). jfr: De indelte hemmanen .., som vid skattläggning vunne afskattning eller förmedling. Bonsdorff Kam. 374 (1833). — nedsätta (räntor l. jordränta). Befrias ifrån utgörandet af de afskattade Räntorne. Bonsdorff Kam. 374 (1833).
Spoiler title
Spoiler content