SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSKJUTA a3v~ʃɯ2ta (a`fskjuta Weste), v. -er, -sköt, -sköto, -skjutit, -skjuten (se för öfr. SKJUTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abschiessung o. abdruck)), -NING; -ARE; jfr AFSKOTT.
Etymologi
[jfr d. afskyde, mnt. afscheten, t. abschiessen; jfr äfv. eng. shoot off]
I. [jfr t. abschiessen] om skjutning med skjutvapen o. d.
1) jfr AF II 1 b.
a) gm skjutning aflägsna l. utslunga från l. ur skjutvapen o. d.
α) om pil, kula osv. Afskjuta en kula. Som en pijl till itt måål affskuttin warder. Vish. 5: 12 (Bib. 1541). Mörk Th. 3: 116 (1758). I verldens närvarande skick kan en otryckt skrift ej bli farlig; det är en pil som ännu ej är afskjuten. Tegnér 6: 427 (1824). SD (L) 1895, nr 251, s. 8 (med afs. på kula). — om torpedo o. d. Ännu en mina fick (minbåten) Agda tillfälle att afskjuta, och Bylgia .. afsköt två raketer. SD (L) 1894, nr 255, s. 6. — (mindre br.) om spjut o. d.: kasta, slunga. Palmblad Fornk. 2: 144 (1844). SAOB (1870). jfr Schlyter Ordb. 769 (1877).
β) om skott l. salva: aflossa, affyra. Afskjuta ett skott. Weste (1807). Sedan infanteriet afskjutit sin salfva. Hazelius Förel. 317 (1839).
γ) bildl. Han .. afsköt vilda .. blickar på vår vackra värdinna. Bremer Fam. H* 2: 60 (1831). I Frankrike är en politiker till hälften besegrad, om hans motståndare mot honom afskjuter ett riktigt qvickt epigram. Beckman Amer. 2: 161 (1883).
b) gm skjutning befria (skjutvapen o. d.) från kastkropp(ar), laddning o. d.; aflossa l. affyra (kanon, bössa l. bösspipa, pistol osv.). Sit rör (dvs. gevär) aff skiute. G. I:s reg. 10: 52 (1535). Serenius (1734, under discharge, sbst.). (Han) släppte den afskjutna pistolen. Nicander Hesp. 44 (1835). Fire .. afskjuta .. (en) kanon. Wenström o. Lindgren (1889). jfr: I midten af orten och emot botten drifvas flera borrhål .. och afskjutas. T. Witt i Tekn. tidskr. 1881, s. 14.
2) (mindre br.) gm skjutning komma (ngt) att falla af l. gå i tu; gm skjutning afskilja l. borttaga; skjuta bort l. lös, skjuta i tu; jfr AF II 3. Nogre tinner (på fästet) är affskutne. H. C. Horn i HSH 36: 153 (1577). Fåckedraget (dvs. fockskotet) bleff .. affskuttet. Girs G. I:s hist. 153 (1630). Nästa belöningen den tillades, som snarorne (med hvilka fågeln var fäst) afsköt. Adlerbeth Æn. 122 (1804, 1811). Det lyckades .. (svenskarna) att afskjuta danskarnas stormbryggor, så att de nedföllo i grafvarna. Fryxell Ber. 15: 153 (1848). — (fullt br.) med afs. på kroppsdelar; jfr AF I 4 a α. Der satt björnen med afskjuten rygg. Schröder M. fr. sk. 207 (1888). Han fick hufvudet afskjutet, he got his head shot off. Björkman (1889). Ena vingen (på en and) .. var afskjuten. Från skogar 126 (1892). (numera knappast br.) med indirekt obj.: En Marquetentare hustru blef hufvudet afskutet. Nordberg 1: 361 (1740). [jfr ä. d. afskjude] (†) med afs. på personer. Wåre beste Bisseschitter (dvs. bösskyttar, artillerister) är oss affskötne (dvs. äro oss beröfvade gm fiendens skott). H. C. Horn i HSH 36: 155 (1577).
3) (†) abs.: skjuta af sina skott o. d.; gifva eld; jfr AF II 7. (De) förmeente Dantziker (hafva) alla .. affskutet och sedan nappat til sijne wärjor. N. Av. 16 April Part. 1657.
II. [jfr t. abschieben]
1) skjuta l. föra (ngt) bort från ngt. Af- eller bortskjuta, abschieben. Lind (1738). (Då plockning af humle sker under tak,) blifva stängerna upptagna och nedlagda, refvorna afskjutna .. (och) bundna i knippor. Arrhenius Humleodl. 37 (1868). G. Sellergren i Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 19.
2) (föga br.) skjuta l. föra (ngt) hän mot ngt. Kolen afskjutas med kryckan in på härdplanen. Rinman 1: 582 (1788).
3) (föga br.) med afs. på fartyg: stöta ut från land. Afskjuta från land, vom Land abstossen. Lind (1749). Möller (1790).
III. (†) ss. förskott utlämna l. utbetala. Adeln .. beslöt, att medlen till bankens förnöjande för den afskjutna gåfvan till hertigen af Södermanland måtte anordnas af manufakturfonden. Adlerbeth Ant. 1: 161 (c. 1792).
Anm. I bet. I 2 o. II 1, 2 hellre (utom i part.) SKJUTA AF, som användes äfv. i bet. I 1 o. II 3.
Spoiler title
Spoiler content