AFSMAK a3v~sma2k (a`fsmak Weste), r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. afsmag, holl. afsmaak, t. abschmack o. abgeschmack; jfr äfv. fr. dégoût, eng. distaste]
1) motvilja l. leda (eg.: för ngt visst näringsämne o. d.); aversion. Hysa, få afsmak för ngt l. ngn. Väcka afsmak.
a) i eg. bet. Om (magen) .. trakteras med läckerheter, så emottager han dem ogerna, ja äfven med afsmak. Stiernstolpe DQ 4: 153(1819). Hartman 60(1828). Jag hade .. afsmak för alla starka drycker. De Geer Minnen 1: 41(1892).
b) i utvidgad o. oeg. bet. Tycke eller afsmak. Rosenstein 3: 87(1787). Afsmak för studier. Schönberg Bref 1: v(1800). Ungdomen hade blifvit så passionerad för dessa öfningar, att den fattat afsmak för all annan sysselsättning. Wallmark Resa 9(1817, 1832). Jag har nättopp så mycket poesi, som fordras för att ge mig afsmak för ämbetsmannalifvet. Tegnér 6: 149(1830). Ingifva a(fsmak) för ngt. Cavallin(1875). Jag känner afsmak, när jag hör det banala skrytet. Rydberg Varia 1: 140(1894).
2) [jfr d. afsmag, ä. t. abschmack] (†) en från den naturliga l. vanliga smaken afvikande smak (hos matvaror o. d.); dålig l. oangenäm (bi)smak; osmak. A(fsmak) hos mat ..(,) hos likörer. Nordforss(1805). Deleen(1836, under abschmack).
