SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSPARKA a3v~spar2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afsparke]
1) gm sparkning frånskilja l. lösgöra (ngt). På lerkrukan hade ett öra blifvit afsparkadt.
2) gm sparkning kasta af sig (ngt); sparka bort. Afsparka en stöfvel. A(fsparka) täcket. Dalin (1850). Lakanets afsparkande under sömnen. C. J. Hartman enl. Kindblad (1867).
3) gm sparkning bryta l. spränga (ngt); sparka sönder l. i tu. A(fsparka) en slå. Dalin (1850). Han fick högra benet afsparkadt af en häst. SD (L) 1894, nr 136, s. 3.
Anm. I alla bet. (utom i part.) hellre SPARKA AF.
Spoiler title
Spoiler content