AFSTAMPA a3v~stam2pa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afstampe, holl. afstampen, t. abstampfen]
1) gm stampning lösgöra l. frånskilja. Han afstampade snön från stöflarna. Wikforss (1804, under abstampfen). Dalin (1850).
2) (föga br.) gm stampning afbryta, stampa i tu l. tvärt af. Dalin (1850).
3) (föga br.) tekn. gm stampning frambringa l. göra färdig. Stampkvarnen afstampar dagligen ett visst kvantum benmjöl. Dalin (1850).
Anm. I bet. 1 o. 2 hellre (utom i part.) STAMPA AF.
