SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSTEG a3v~ste2g (a`fsteg Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr nor. avstig]
1) (mindre br.) i eg. bem.: steg åt sidan; afvikande från raka vägen. Varsamt .. (stiger hon) på lagda plankan, / Rädd att snafva ..(;) / Döden lurar vid det minsta afsteg. A. Grafström 2: 21 (1864). — i bild. Med manlig beslutsamhet bröt han sin stråt, och vandrade den i rak syftning, utan afsteg. Valerius 2: 276 (1841); jfr 2 b α. Afsteg ifrån pligtens bana. Hwasser V. skr. 2: 295 (c. 1845?); jfr 2 b β. (Min sångmö) tar sig den poetiska licens / Att göra litet afsteg här från vägen. Strandberg 4: 47 (1857); jfr 2 a.
2) bildl.: afvikelse. — jfr AFSPRÅNG 2.
a) (numera mindre br.) afvikelse från ämnet; digression. Förebrån mig ej et afsteg från mit ämne. Kellgren 3: 168 (1785). Nordin i 1 SAH 1: 104 (1786). Om detta just icke kan sägas egentligen höra till ämnet, förlåter läsaren sannolikt afsteget. Crusenstolpe 1720 225 (1837). Björkman (1889).
b) afvikelse från det rätta, vedertagna, föreskrifna, beslutna osv.
α) (numera mindre br.) i allm. Deviationer och afsteg ifrån plan(en). Höpken 1: 383 (1768). (Leopold) lät .. sig aldrig dragas ifrån sitt lifs rätta och egentliga bestämmelse, hvilken han .. utan något afsteg sträfvade att uppnå. Grubbe i SAH 14: 125 (1830). Afsteg från en gång hyllade teorier. Wieselgren Bilder 546 (1884). — utan uttryckligt angifvande af normen, hvarifrån afvikelsen sker: bristande följdriktighet, inkonsekvens; oriktigt förfarande; förlöpning. Afsteg och missbruk. Sv:s R:s ständers besl. 1734, mom. 9. Svenska snillet .. hitintills .. föga ansvarigt för sina sjelfsvåldigare afsteg. Leopold 6: 3 (1786). (Enligt Baco) fordrades .. observationer .. äfven på naturens afsteg, på hennes missvisningar. Ehrenheim Fys. 125 (1822).
β) (numera mindre br. utom i högre skriftspråk) om ngt i moraliskt afseende oriktigt l. klandervärdt. Det hjerta som, så vant at tänka godt och stort, / Från ära, dygd och pligt ej minsta afsteg gjort. Kellgren 1: 182 (1785). Afsteg frå(n) den vanliga anständighetens fordringar. Fryxell Ber. 10: 247 (1842). Afsteg ifrån sanning och rätt. Franzén Pred. 2: 124 (1842). Uppsåtliga afsteg från domarekallets pligter. Samtiden 1874, s. 689. — utan uttryckligt angifvande af normen, hvarifrån afvikelsen sker: förvillelse, förseelse, felsteg. Frestelser .., som .. leda äfven bätre menniskor til afsteg och fel. Schönberg Bref 1: 255 (1778). Gyllenborg var .. lika skild från egennyttans hemliga, som partiandans uppenbara afsteg. Franzén Minnest. 1: 197 (1816). Man vill locka detta dygdemönster till afsteg. Wirsén i PT 1895, nr 46, s. 3. — jfr: Ärlighet utan afsteg. Kexél 2: 24 (1781).
Spoiler title
Spoiler content