SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTORMA, v. -ade.
Etymologi
[jfr d. afstorme, holl. afstormen, t. abstürmen]
1) (†) gm stormning fråntaga (ngn ngt) l. vinna (ngt) från (ngn). Tine Fiender affstorma tigh slottet. Balck Krist. ridd. I 7 b (1599).
2) (†) gm stormning intaga l. eröfra (ngt). — i bild. På thet .. (Paulus) hans (dvs. djäfvulens) lögnrike icke affstorma skulle, med Euangelij saliggörande sanning. P. Erici 4: 88 a (1582).
Spoiler title
Spoiler content