SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTÅNDIG, adj.
Etymologi
[jfr t. abständig]
(†) i uttr. göra afståndig, förmå (ngn) att afstå. (De) giorde honom ifrå sitt förehafwande .. affståndigh. Schroderus Liv. 623 (1626). — jfr AFSTÅND II.
Spoiler title
Spoiler content