SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSVALA a3v~sva2la (a`fsvala Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afsvale]
— jfr SVALA AF.
1) tr.: småningom göra sval(are); vederbörligen l. fullständigt afkyla (i sht ngt hett); jfr AF II 5 c. Liumma watn hafwa gemenligen diupare i jorden heta ådrar, men långt ifrån sin vthfall; mädan de i wägen warda afswalade. Hiärne Anl. 106 (1702). Det färdiggjorda glaset måste långsamt afsvalas i egna ugnar. Berzelius Kemi 1: 397 (1808, 1817). Så snart tackjernet hunnit stelna i formen, upptages tackjernshällen ur denna, för att luften så mycket bättre må komma åt att afsvala godset. Almroth M. tekn. 96 (1838). Färskorna afsvalas med vatten. Dellwik i NF 16: 1184 (1892). — särsk.
a) i oeg. o. bildl. anv. En stilla vishet, som afsvalar upphetsade sinnen. Lehnberg i 1 SAH 2: 251 (1788, 1802). Åldern har afsvalat min blod. Lindfors (1815).
b) (föga br.) dämpa l. minska (hetta o. d.). Genom simmande i en dam .. afsvala hettan. Ödmann Str. förs. 1: 319 (1799).
c) (föga br.) metall. om härdning. Afsvala .. omkoka eller bränna ånyo, glödga om jern. Almqvist (1842). jfr: Afsvalning (tekn.) .. recuite. Schulthess (1885).
2) (föga br.) refl. i intr. bet.: afsvalna. Emellertid hade dagens köks-temperatur något afsvalat sig från stekpunkten. Törneros Bref 1: 191 (1826).
3) (†) intr.: afsvalna. Metallerne och feta Kroppar, som genom Värman blifvit flytande, hvilka, så snart de afsvalat, starkna och blifva fasta. Triewald Förel. 2: 8 (1729, 1736; möjl. tryckfel för -svalnat l. -svalats).
Ssgr: se under AFSVALNA.
Spoiler title
Spoiler content