AFTROTSA a3v~trot2sa, v. -ade (se för öfr. TROTSA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. aftrodse, holl. aftrotsen, t. abtrotzen]
(mindre br.) gm trots l. hotelser aftvinga (ngn ngt). Hvar en eller flere .. aftrotze hans M:tz undersåter någen dell. RA 1: 287(1540). Med våld låta aftrotsa sig någonting. Atterbom FB 260(1818). Här gifver jorden sin gröda, utan att denna behöfver afluras eller aftrotsas henne. Unge Dal. 2: 88(1835). Skall jag med folket störta ned i bön? / Med ord aftrotsa himmelen ett under? Fahlcrantz 1: 175(1842). Dens. 5: 126(1852). Cygnæus 2: 245(1858). — jfr TROTSA AF.
