SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFTRÄCK, m. (A. Oxenstierna i HSH 27: 188 (1633); Stiernman Com. 3: 47 (1661)) o. n. (Stiernman Com. 2: 643 (1650)); best. -en l. (ss. n.) -et.
Etymologi
[jfr ä. d. aftræk, r. o. n., holl. aftrek, m.; jfr äfv. t. abzug]
(†) afgång (på varor), afsättning, åtgång. A. Oxenstierna Skr. 1: 492 (1633). Och hafver han (dvs. bergsmannen) aldrig så mycket kunnad tillvercka, att affträcken icke hafver varit större. RP 4: 191 (1634). Vppå thet Godzet (dvs. varan) må hafwa deste större affträck. Stiernman Com. 2: 177 (1638). At tilwärkningen af Tiäru nu åhrligen åhrs mehr tiltager, än afträcken och consumptionen är. Därs. 3: 47 (1661). — jfr AFTROCK äfvensom AFTÅG II.
Spoiler title
Spoiler content