[jfr ä. d. aftræk, r. o. n., holl. aftrek, m.; jfr äfv. t. abzug]
(†) afgång (på varor), afsättning, åtgång. A. Oxenstierna Skr. 1: 492(1633). Och hafver han (dvs. bergsmannen) aldrig så mycket kunnad tillvercka, att affträcken icke hafver varit större. RP 4: 191(1634). Vppå thet Godzet (dvs. varan) må hafwa deste större affträck. Stiernman Com. 2: 177(1638). At tilwärkningen af Tiäru nu åhrligen åhrs mehr tiltager, än afträcken och consumptionen är. Därs. 3: 47(1661). — jfr AFTROCKäfvensom AFTÅG II.
