AFTRÖSKA a3v~trös2ka (a`ftröska Weste), v. -ade (se för öfr. TRÖSKA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr nor. avtruskad, d. aftærske, holl. afdorschen, t. abdreschen]
1) om tröskning af säd o. d.
a) tröska (skuren säd o. d.), så att sädeskornen afskiljas från halmen; fullständigt uttröska (säd). Then sädh som vthi nästt förlidne Sommer i Widbo fallen war, then han och alleredhe mäst hafwer aftruske latidt. G. I:s reg. 15: 572 (1543). See till .., at Säden blifwer wäl aftrysken i rättan tijdh. Brahe Oec. 78 (1585). Herr Anders skall sama rågh .. afftryskia låtta. Rääf Ydre h. 3: 176 (i handl. fr. 1630). (Ifall) man om höstetiden aftröskar vissa skylar. Carleson 820 (1756). (Präster), som icke ännu hade sin skaft-tionde aftröskad. Wallmark Resa 45 (1819, 1832). Då frökärfvarna torkat, införas de och aftröskas med slaga på loge. Arrhenius Sockerb. 45 (1870). Juhlin-Dannfelt 339 (1886).
b) gm tröskning utskilja (sädeskorn o. d.). Är väderleken vacker, kan man .. intaga den (dvs. hampan) på logen och aftröska fröet. C. L. Bergqvist i Hush.-bibl. f. frunt. 3: 162 (1804). Dernäst afrepas fröknopparna och bladen från (lin-)stjelkarna ..; bättre är dock att aftröska dem, hvartill ett slags klubba nyttjas. NF 9: 1334 (1885). jfr: Uti rian aftröskas 6 tunnor råg .. på 1/2 dygn af 4 personer. E. O. Runeberg i VetAH 19: 155 (1758).
Anm. I uttr. sådana som aftröska säd, råg osv. är det, då orden säd, råg osv. kunna afse dels hela stängeln med ax o. korn, dels blott kornen l. fröna, ofta ej möjligt att afgöra, om verbet bör föras till a l. b.
2) (föga br.) gm tröskande (l. oeg. gm slående ss. vid tröskning) bryta i tu (redskapet, hvarmed man slår). Han a(ftröska)de käppen på den stackarns rygg. Dalin (1850).
3) (föga br.) bildl. om ngt, som förlöper med en viss tung enformighet: tröska till slut. (En bröllopsgård), der högtiden nyss var aftröskad, men der man ändock fick en försmak af fläskkalaset i Vallhall. Unge Prom. 2: 79 (1832). jfr Björkman (1889).
