SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFUNDSVÄRD a3vunds~væ2rd l. 31~, hvard. äfv. a3vuns~ (a`fundsvärd Weste), adj. -are.
Etymologi
[jfr t. (be)neidenswert]
eg.: värd (att vara föremål för) afund; lycklig, säll; jfr AFUND 1 e.
a) om personer. Anseende och inflytelse (gjorde E. Schröderheim) i mångas ögon .. afundsvärd. Rosenstein 1: 270 (1800). Blanche Bilder 3: 218 (1864). Det var icke för det, som han (dvs. den åldrige Madvig) varit, han syntes oss mest afundsvärd, utan för det han var. Cavallin Skr. 53 (1887).
b) om tillstånd, förhållanden o. d.: värd att önska sig, härlig, mycket angenäm. Jag lefver afundsvärda dar. Lenngren 300 (c. 1795). Ps. 405: 3 (1819). Den minst afundade lott var stundom den mest afundsvärda. Valerius 2: 254 (1839). En afundsvärd lycka. Atterbom Siare 2: 225 (1843). Deras belägenhet var icke afundsvärd. Topelius Fält. 1: 191 (1854). En afundsvärdt god helsa. NF 17: 667 (1893).
Spoiler title
Spoiler content