SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFVARTA, v. -ade.
Etymologi
[af t. abwarten; jfr d. afvarte o. nnt. afwarden; jfr äfv. VÅRDA]
(†) afvakta, invänta. A. Oxenstierna Bref 4: 533 (1648). (De hafva) ij underdånigheet afwartat besluthet. RARP V. 1: 92 (1652).
Spoiler title
Spoiler content