SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFVETIG, adj.
Etymologi
[jfr AFVETA, adj.; jfr äfv. ä. d. afvittig]
(†) afvita (se d. o. 1), vanvettig. Lagförsl. 321 (c. 1606). Lex. Linc. (1640, under delirus). Schroderus Comen. (1647).
Spoiler title
Spoiler content