AFVINKLA a3v~viŋ2kla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
handtv. med tillhjälp af vinkelhake upprita på ett bräde o. d. linjer, som äro vinkelräta mot träets kantlinjer, o. därmed utmärka (den del af brädet osv., som skall afskiljas). Bong i AHB 6: 4 (1861). (Sedan) afvinklas och afsågas brädets ändar. Slöjd. 1882, nr 1, s. 4.
