SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFVISARE a3v~vi2sare (a`fvisare Weste), om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
eg.: person l. föremål, som afvisar. — särsk. om föremål, afsedt att skydda mot stötar, beröring osv.
a) [jfr d. afviser, t. abweiser] uppstående sten l. dylikt föremål (vid byggnad, port, dike osv.), egnad(t) att afhålla åkdon; jfr AFHÅLLARE 2 a. Holmberg 1: 1121 (1795). Vid hvarje hörn (af obelisken) står en .. liten rund afvisare. Brunius Resa 7 (1839). Ypperliga konstvägar, med trottoarer, afvisare och diken. Uppf. b. 1: 389 (1873). Hon klef upp på en afvisare vid rikskanslerns port. Topelius Planet. 3: 155 (1889). — jfr GATU-, STEN-AFVISARE.
b) skeppsb. afledare. Från hjulhusbalkarnas yttre ändar till fartygssidan gå något krumma timmer .. under namn af afvisare. Witt 88 (1858). NF (1875). Afhållsparten manas derefter utomkring de vid spelet för detta ändamål befintliga afvisare eller rullar. Ekelöf 94 (1881).
c) i annan anv. Lavetter med .. fårskinn till beklädnad öfver hjulen, (naturligtvis öfver utstående afvisare gjorda utaf lämpliga sprötor). Swederus Jagt 251 (1832). (Ångan) möter bottnen på närmast ofvanför liggande tub, hvars .. undre del derigenom blifver .. (ett slags) afvisare, som leder ångan åt sidorna. Frykholm 76 (1881, 1890).
Ssg: (a) AFVISAR-310~ l. AFVISARE-STEN3100~2. [jfr d. afvisersten, t. abweisstein] (mindre br.) Faran af .. djupa diken .. utmed vägarna, om ledstänger eller afvisarestenar ej der .. uppsättas. LAT 1875, s. 313.
Spoiler title
Spoiler content