SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKTERSTÄF ak3ter~stä2v, r. l. m.; best. -stäfven; pl. -stäfvar.
Etymologi
[jfr d. agterstævn, nnt. o. holl. achtersteven, t. hintersteven; se för öfr. STÄF, sbst.1]
— jfr FÖRSTÄF.
1) sjöt. stäf l. timmer i kölens aktersta ände. Bechstadius 21 (sannol. efter handl. af 1677). Rayalin Skeppsb. 8 (1730). Akterstäfven af ett Drakskepp formerades af drakens svans. Gyllengranat 1: 17 (1840). Akterstäf .. kallas på träfartyg det rätliniga timmer, som uppreses på och ”tappas” uti kölens akterste ände och uti hvilket ändarne af en del bordläggningsplankor äfvensom beslagen för rodret äro fästa. Nissen i NF 1: 332 (1875). Hubendick Därs. 18: 425 (1894).
2) bakre delen af en (i sht odäckad) båt, bakstam, akter. Fartyget .. prunkade med namnet Ester på akterstäfven. Topelius Fält. 4: 151 (1861).
Ssgr (till 1): AKTERSTÄFS-FÖLJARE301~200. ett till akterstäfvens förkant fogadt timmer. Witt 53 (1857). Nissen i NF 1: 332 (1875). jfr FÖRSTÄFS-FÖLJARE.
-KNÄ~2. (föga br.) = RESNINGS-KNÄ. Uggla Sjölex. (1878, under stern-knee).
Spoiler title
Spoiler content