[jfr d., holl., t., eng. o. fr. alibi, af lat. alibi, annanstädes]
jur. i fråga om begånget brott: vistelse på (ngn viss) annan ort (vid tidpunkten för brottets föröfvande); särsk. i uttr. bevisa sitt alibi. Konv.-lex.(1856). NF(1875). Hagström Strengn. herdam. 42 (1896).
