SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLSVÄLDIG, adj.
Ordformer
(alzwällugh Upp. 21: 22 (NT 1526; Bib. 1541: alzwolligh))
Etymologi
[fsv. alzväldogher; jfr ä. sv. VÄLDIG i bet. rådande; jfr äfv. d. alvældig, mnt. allweldich samt ALLSVÅLDIG]
(†) allsvåldig, allsmäktig. Herren gudh alzwällugh är templet ther inne. Upp. 21: 22 (NT 1526). Gaff Gudh alswäldig hans N(åde) .. seger. C. Rensel i HSH 2: 21 (c. 1550). Verelius Ind. (1681, under allvaldr). Dähnert (1784). Heinrich (1814).
Anm. Såsom ett (visserligen oregelbundet bildadt) abstr. sbst. till detta adj. kunde man betrakta sbst. på -het i följ. ex.: (Vi bedje, att Gud) med sijn Allzwellstighet (ville) biwista och hielpa wår General H(err) Lindorm Torstensson. RARP 3: 298 (1643). Trol. föreligger dock en felskrifning l. felläsning (för allsmecktighet?).
Spoiler title