ANBELANGA an3~belaŋ2a (a`nbelanga, anbela´n(gan)de Weste), v. -ade.
Etymologi
[af t. o. nt. anbelangen; jfr d. anbelange, holl. aanbelangen; jfr äfv. AN, adv. II 1 anm. γ]
angå, beträffa, vidkomma; numera nästan bl. hvard. l. skämt. i vissa förbindelser. — jfr ANLANGA, BELANGA.
a) i uttr. hvad mig anbelangar, hvad den saken anbelangade o. d. Rudbeckius Kon. reg. 16 (1614). Hvad Lag-utskottets åtgärd anbelangade. Ad. prot. 1786, s. 164. Hvad anbelangar W(et)zens stop, / Re'n lögn är allt ihop. Bellman 4: 121 (1791). Hvad dig anbelangar, Albert, så är du yngre som karl, än jag som qvinna. Almqvist Det går an 109 (1839). Men hvad det anbelangar, att den fina göteborgsfrun skulle behöfva skämmas för sina svärföräldrar, så .. (har det ingen) nöd. Bondeson Glimm. 45 (1892). — med prep. med. Hvad det anbelangar med min herres förtrollning, så .. Lidforss DQ 1: 651 (1891).
b) i p. pr.
α) i satsförkortning med följande hufvudsats. Sonnet anbelangandes, så är sielfwa Gloosan Frantzysk. Arvidi 137 (1651). Anbelangande .. de ting, som i hafwet finnas, så äro de allehanda slag. Hiärne Anl. 96 (1702). Anbelangandes ållonen .. skall jag skicka .. en hel skäppa. Lidforss DQ 2: 569 (1892).
β) ss. prep., anslutande sig till ett ord l. uttr. i samma sats: angående, beträffande, rörande; stundom: i fråga om, om. Eneman 2: 159 (1712). Allahanda Pladder öfver, omkring, och anbelangande en sak. Thorild 4: 235 (1792). Hur var det nu anbelangande tycket för herr Hjelm ..? Carlén Köpm. 1: 40 (1860). Nyblom Hum. 1 (1874, 1883).
c) (†) i andra förb. The andre, så myckit Städernes frijheet anbelangade, sadhe intet ther emot. Schroderus Liv. 464 (1626). Hwad som elliest anbelangar (dvs. hvad förhållandena i öfrigt angår). så ligger Fienden nu .. widh Bahus. N. Av. 11 Sept. 1657, Part. 7. — refl. Hwadh sigh anbelangar then Proportion i Rymbd .., som thesse .. Metaller sigh emellan hafwa, så är then .. nödig att weta. Risingh Kiöph. 44 (1669).
