[jfr ä. d. andrive, holl. aandrijven, t. antreiben]
1) (mindre br.) mek. eg.: drifva på; sätta i rörelse; drifva. Hjulets andrifning verkställes (på vissa ångbåtar) .. genom dubbla koniska växlar. C. F. Carlson i Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 129.
2) (†) eg.: pådrifva; egga, mana. Efter som de upvuxne tvister .. honom härtill uppeggia och andrijffue. A. Oxenstierna Skr. 1: 517(1624). Till wägars och Broars förbettrande har Jagh icke vnderlåtit att andriffua Allmogen. C. Rålamb i HSH 31: 96(1662). Serenius(1734, under impel). Af egit andrifvande. Humbla 111(1740).
3) (†) anstifta l. bedrifva? Tilförende ahndrijffuit, / Vthaff the arghas hoop. E. D. Achrelius i Polit. vis. 269(1633).
