ANKÄNNING, f.; best. -en. —
1) (†) känsla, känning (af ngt). Jag har förut visat genom exempel på et afsågadt ben, at ankänningen, af en långsam och svår värk, påstår ganska länge. Runeberg Samtal 1: 61 (1770).
2) (†) känsel(förmåga). At den ena ser, hörer, luktar, smakar starkare än den andra, är mycket bekant: deraf får man anledning tänka, at den ena har finare ankänning än den andra. Runeberg Samtal 1: 62 (1770).
