ANONYM an1ωny4m l. an1o- l. an1å- (anony´m Weste), i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r.; best. -en; pl. (i bet. 1 o. 2) -er. Anm. I ä. tid hade ordet (i bet. 1) stundom lat. böjning. G. Benzelius i Benz. brefv. 64 (1731). Det rätta stafningssättet i svenskan .. emot en anonymi inkast försvaradt. E. Ekholm (1758; boktitel).
1) [af fr. anonyme, sbst. m., anonym person] (numera mindre br.) person som ej uppgifvit sitt namn, särsk. ej namngifven, anonym författare. Om Anonymer och Pseudonymer ibland Svenska Scribenter, har .. A. A. von Stiernman för lång tid sedan lämnat underrättelse. Alnander Anv. t. teol. bibl. 1: 58 (1762). Anonymernas Bref från Finland. SP 1779, s. 93. En blick af edert lysande Snille kan utplåna alla lumpna anonymers lumpna arghet. Thorild 3: 433 (1792). Den anonymen som med silfret i Riket vil betala dess gäld, tycks vara en fantast. Porthan Bref 1: 73 (1794). Lucrezia Borgia (af Victor Hugo) .. har nu af en anonym blifvit öfverflyttad .. på svenska. Runeberg E. skr. 1: 313 (1835). — oeg. Det är endast literaturens kryp- och skridfän, de eviga anonymerna (dvs. hvilkas namn äro alltför obetydliga för att vara för ngn bekanta) i tankens eller snillets verld, som hittills fört den moderna frihetens talan. Tegnér 3: 435 (1839).
2) [utveckladt ur 1] bibliogr. motsv. ANONYM, adj. 2 a: anonym bok l. broschyr. I somliga bibliotek ordnas anonymerna alfabetiskt efter titelns första ord.
3) [efter fr. anonyme, adj. i substantivisk anv., jfr garder l'anonyme] (föga br.) = ANONYMITET. Ifra mot anonymens otillbörlighet. Leopold 3: 149 (1798, 1816).
Ssgr (till 2): ANONYM-FÖRTECKNING103~020. Sv. bokhandelstidn. 1880, s. 78. Bygdén Sv. anon.- o. pseudon.-lex. III (1898). —
-LEXIKON~200. Svenskt Anonym- och Pseudonymlexikon. Bygdén (1898; boktitel).
