ANPREKLA, v.; p. pf. m. -at.
Etymologi
[jfr AN, adv. II 4 d, o. mnt. prekelen, nnt. preckeln, prickeln, t. prickeln, sticka, egga; jfr äfv. PRICKLA. Med afs. på de nt. o. t. ordens härledning jfr PRICK; med afs. på bet. jfr holl. iemand tot de deugd prikkelen]
(†) egga l. sporra (ngn) till ngt. Han / Kund aff uhr-gammalt Modh anpreklat ey förglömma / Sin Adell. Lucidor Hel. X 3 b (1672).
