SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANPUTS an3~put2s, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[af t. anputz, af anputzen (se följ.)]
(föga br.) byggn. rappning, putsning. Hela kyrkan (skulle) inuti renhuggas från gamla anputsen och å nyo rappas och putsas. Brunius Metr. 405 (1836, 1854). Takhvalfven .. äro af trä med anputs. Dens. Resa 151 (1839). Vestra sidan (af muren) hade fin anputs, som pryddes med dekorationer och figurer i bjerta färger. Dens. Metr. 127 (1854). Samtiden 1870, s. 6. — jfr KALK-ANPUTS.
Spoiler title
Spoiler content