publicerad: 1898
ANRÄTTA an3~rät2a (a`nrätta Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, RARP 4: 102 (1647)), -NING (se d. o.); -ARE (Schroderus Liv. 53 (1626)).
Ordformer
Etymologi
[efter mnt. o. t. anrichten; jfr d. anrette, holl. aanrechten o. aanrichten]
1) [jfr ä. d. anrette forraadshuse, riger oc herredømmer, ä. t. ein regiment, schulen, einen andern gottesdienst anrichten] (†) med obj. som uttrycker ngt som är ämnadt att ega bestånd: upprätta, inrätta, (in)stifta, införa; uppföra, anlägga. Vpsättie och anrette en Afwelsgård. FH 7: 290 (1549). Anrätthe eenn heel hoop werkestädher. HSH 27: 127 (1565). Anrätta een Academie j Upsala: Eett Gymnasium j Åboo. Thyselius Handl. lärov. 1: 28 (1620). Numa hade .. allehanda Gudztiänst anrättat. Schroderus Liv. 28 (1626). (Det vore bättre, om) vij sjelfve sågo till att kunna ett (handels-)compagnie anrätta. RP 4: 86 (1634). Laga .. att postväsendet här emellan blefue innan en kort tijdh anrättadt. Oxenst. brefv. 3: 499 (1637). Fästningars och Skantzars anrättande. RARP 3: 383 (1644). Moses skulle .. anretta vnder them (dvs. bland israeliterna) itt nytt Kyrkie Regemente. J. Matthiæ 1: 438 (1658). Johan Daniel Brun, som är inventor af de Ståhlspeglar, hwaraf samma Fyrbåk anrättas. Stiernman Com. 4: 142 (1675). jfr: Alle .. gangnelige stycker .., hwilke .. Konung Götstaff haffwer vpsat och anrächtat vthi Swerigis Rijke. Svart Är. 76 (1560).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] († utom i a o. b) med obj. som uttrycker ngt mer l. mindre tillfälligt l. öfvergående: åvägabringa, anordna, tillställa; åstadkomma; förrätta, verkställa. Härligh Triumph, som medh mächta stååt och pråål war anrättat. Schroderus J. M. kr. 184 (1620). Tå .. Pestilentzsooten vthi en lång tijdh warade .., anrättades Leekar, .. ther medh at afwenda Gudarnas wrede. Dens. Liv. 171 (1626). Frögd anrätta. Rosenhane Ven. 48 (c. 1650, 1680). Een Jordrijfningh (dvs. -refning) anrättades ij Norland. RARP V. 1: 22 (1652). Hålla .. ett mundteligit conference om Præliminariernas anrättande. N. Av. 14 Maj 1657, s. 6. (Jesus) måste en gång til Jerusalem, och et .. offer anrätta. Spegel Pass. 31 (c. 1680). Een Kung åstundar honom (dvs. hjorten) fälla, / Wil sielf bemöda sig, wil Force-Jagt anrätta. Dens. Guds verk 224 (1685). Om någor anrättar falska eldar och andra tekn eller visare .. i vpsåt at förleda de Siöfarande til Skieppsbrott. Arnell Stadslag 582 (1730). jfr: Anrätta .. i hvardagsspråket l. gammaldags = anordna, tillställa, anställa. Cavallin (1875). — särsk.
a) [jfr d. anrette skade, ødelæggelse, et blodbad, mnt. de duvel het angericht dat spil, holl. verwoestingen, een bloedbad, schade aanrichten, t. aufruhr, ein blutbad, krieg, schaden anrichten] (numera föga br.) med obj. som uttrycker ngt ondt, skadligt osv.: tillställa, anställa, uppväcka; numera bl. med obj. som uttrycker ett i följd af subjektets verksamhet uppkommet tillstånd l. förh. Then Förödelsen han hade .. anrättat vthi Rådhet. Schroderus Liv. 45 (1626). Anrätta ett nederlag. Almqvist (1842; anf. ss. mindre br.). Dalin (1850). Råttor, som .. åto upp säden på vinden och anrättade all slags skada. Wigström Folkdiktn. 1: 173 (1880). jfr: Iagh bedher .., at j intet Blodhbadh anrätta. Petreius Beskr. 1: 24 (1614); jfr b. — (†) Ther någhen j Borgelägher ligger .. (må han) ingen vlöst (dvs. obehaglighet), perlementt (dvs. krakel), trätter eller någrehånde vtugthen (dvs. otillständigheter) anrätte eller begynne. G. I:s reg. 17: 20 (1545). The Calwinister anrättade i Sachsen stort buller om Exorcismo. L. P. Gothus Com. 107 (1613). Pålen, Lijflandh, Rysland, ther .. (k. Sigismund) allestädes skreckelige krigh stiftat och anrättat hafwer. Gustaf II Adolf 162 (1617). Monde han (dvs. Kristiern Tyrann) här i Rijket ett omenniskligit .. Tyrannij och oskyldigh blodz vthgiutelse anrätta. Tegel G. I 2: 272 (1622). Man (läser) ey .. at Keysar Aurelianus, någhor synnerlig förfölielse anrettade. Baazius Upp. 51 a (1629). OSPT 1686, nr 13, s. 3. jfr: Alla de spel, som satan kan anrätta Christo til spott. Mörk Th. 3: 220 (1758).
b) [jfr d. anrette et gæstebud, holl. eenen maaltijd, een gastmaal aanrechten, t. ein stattliches mahl anrichten] om måltid, gästabud o. d.: tillreda, ställa till, tillrusta, anordna; numera bl. med anslutning till 4. (Ett) gestebodh, thet Bengt Biugg .. anrechtadt hade. Svart G. I 34 (1561). Der efter anrättades .. en måltid för Jesu och Hans lärjungar. Bælter Jesu hist. 4: 354 (1757). Aftonmåltiden, som troligen på de lägre (ordens-)gradernas bekostnad blifvit tilredd, var ganska väl anrättad. Cederborgh UvT 3: 54 (1810). Anrätta ett kalas. Almqvist (1842). Mästerkocken blir väl allt framgent före kokfrun när en mönstermiddag skall anrättas. Strindberg Tr. o. otr. 1: 227 (1890). jfr: (†) Där var stort anrättadt. Möller (1790).
3) (†) i p. pf. i förb. vara anrättad till, vara anlagd på, gå ut på, åsyfta. Sådan Wår wälmening (näml. att utfärda förbud mot fri gästning o. skjuts), anrättad til Wåre trogne Vndersåters wälfärd. Stiernman Com. 1: 636 (1615). Hans Ord och Gerningar, som .. til Bedrägerij wore anrättade. Schroderus Liv. 45 (1626).
4) i fråga om mat:
a) lägga upp, servera, (upp)duka.
α) [jfr d. anrette, mnt. anrichten, holl. de spijzen aanrechten, t. die grundbirn aus der pfanne auf das plättlein anrichten] kok. anbringa l. lägga upp (en maträtt på fat o. d.) o. göra (den) i ordning till att serveras. Kokeb. D 3 a (1650). (Man) låter .. (soppan) så koka en god stund, och så anrättas hon i en skåhl, med råstat bröd uti, .. gifves så in på bordet. Elzberg Matredn. 37 (1751). Då såppan anrättas lägges brödskifvorne uti, och strös såcker och canel öfver. Warg 37 (1755); jfr b α slutet. Jag undervisade kokerskan uti det elegantaste sätt att anrätta en förrätt. Bremer Fam. H* 1: 155 (1831). Då köttet kännes mört, kan det anrättas på fat, garneradt med .. stekta potatis. Björklund Kokb. 70 (1849). Sedan laxen blifvit kall anrättas den och garneras med fiskgelén jemte grönt. C. Rathcke i Prakt. handb. 2: 112 (1888). — i bild. I hafven åther något anrättat på fatet, men täckefatet är ännu icke pålagt. RA 3: 72 (1593).
β) (mindre br.) framsätta (maträtt o. d. på bordet); uppduka, servera. Uti en för tillfället uppbyggd sal var en praktfull middagsmåltid anrättad. Fryxell Ber. 10: 223 (1842); jfr 2 b. Dalin Fr. o. sv. lex. (1845, under servir). Cavallin (1875).
γ) (numera knappast br.; se dock slutet) i uttr. anrätta ett bord, förse ett bord med servis o. maträtter; duka. At veta, både huru et bord bör anrättas, samt hvad til en fin och smaklig måltid hörer. Tessin Bref 1: 312 (1753). Borden blefvo anrättade med den utsöktaste prakt och smak. Crusenstolpe Mor. 5: 197 (1843). — särsk. (föga br.) i uttr. ett väl anrättadt bord, ett välförsedt bord. Leopold i SP 1779, s. 197. At vid et väl anrättadt Bord muntert och öpenhjärtigt skämta med hvarannan. Weste Werther 9 (1783, 1796).
b) tillaga, tillreda.
α) [jfr t. das essen anrichten] om (tillämnad) maträtt: laga, tillaga, tillreda. Sköldpaddan anrättade maten, städade rummen, fiskade understundom och tvättade diskarna. Tessin Bref 1: 142 (1752). Anrätta en soppa, .. en pastej. Dalin (1850). Cavallin (1875). Schulthess (1885). jfr Swedberg Sabb. ro Förm. § 17 (1710). — särsk. om den sista behandlingen af maträtt vid tillagandet, ss. tillsättande af kryddor o. d. (jfr a α). Anrätta .. assaisonner. Weste (1807). Maten är anrättad med lök. Meurman (1846). Det urkokta köttet anrättades med pepparrot. C. A. Wetterbergh enl. Kindblad (1867). Hummer och krabbor kunna anrättas .. med blomkål, i stället för sparris. Hagdahl Kok. 392 (1879).
β) med afs. på ett råämne: bereda till mat, laga till. Magiis (dvs. majs) .. bruka the (dvs. indianerna i Nya Sverige) på åtskilligt maner at anrätta: somt steka the i askan, somt koka the med Watn (osv). Holm N. Sv. 126 (1702). Elias .. medförde två skjutna tjädrar, hvilka man genast anrättade. Topelius Fält. 4: 65 (1859, 1864). Bästa sättet att anrätta stjerten (på torsk) är att skära den i skifvor .. och steka den. Hagdahl Kok. 307 (1879). i bild: Man (hade) ej kommit långt i konsten att samla och smakligt anrätta dagens små tilldragelser. Beckman Amer. 2: 101 (1883). — (numera föga br.) i uttr. anrätta (ngt) till (ngt). Vid kötts anrättande till mat går mycken must förlorad genom kokningen. J. Fischerström († 1796) enl. Kindblad (1867). Zetterstrand Kokb. 171 (1863). jfr: (Potäter) Kunna anrättas til gryn, som .. i smak likna Sago-gryn. Rothof 368 (1762).
5) [jfr mnt. anrichten] (föga br.) (illa) tilltyga. Det stygga kreaturet (dvs. tjuren) for på Pär .. ock anrättade honom så, att han snarare kunde kallas en stut, än en karl. E. Wigström i Landsm. V. 1: 113 (1884).
Ssg: (4) ANRÄTTS-BUD. (†) matbud. Det (dröjde) ohngefähr en tima, til dess anrättsbudet kom, då Hans Maj:t tillika med Hertigen förfogade sig i Mat-Salen, och satte sig til bords. Nordberg 1: 777 (1740).
Spoiler title
Spoiler content