SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSOLIG, adj.
Etymologi
[afl. af följ.]
(enst., †) naturv. i fråga om vissa snäckor: med vindling hvars tillväxt går mot solen; vänstervindlad, vänstervriden. Marklin 321 (1818; se under ANSOLS-GÅENDE).
Spoiler title
Spoiler content