ANTIKVA anti4kva, äfv. 032 (anti´qua Weste), r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[af t. antiqua, f., af lat. antiqua (näml. littera, bokstaf), eg. fem. till antiquus (se ANTIK, adj.)]
boktr. benämning på den numera i de flesta länder allmänt använda formen af latinsk tryckstil. Tertia, mittel, korpus, petit antikva. Fet, halffet antikva. Wikforss (1804, under antiquaschrift). (Aldus Manutius) afskaffade .. den dittills brukliga munk-stilen; införde sedan den så kallade antiqua. P. Sjöbring i VittAH 19: 110 (1841). I Italien funno de första tyska boktryckarna i de dervarande handskrifterna förebilder af en renare stil, den raka latinska (antiqvan), om också ej helt och hållet fri från gotiska beståndsdelar, och införde henne i boktrycket. Uppf. b. 1: 550 (1873). Den egentlige skaparen af antiqvan var .. Nic. Jenson. Nordin Boktr. 42 (1881).
Ssgr: ANTIKVA-STIL030~2. Wikforss (1804, under antiquaschrift). Antiqvastilen fick snart insteg i Italien och Frankrike. Nordin Boktr. 42 (1881). (Tryckstilen) i de älsta italienska böckerna .. är den s. k. antiquastilen, hvilken nu är den vanliga äfven hos oss. Schück Bokens hist. 12 (1900). —
-UPPLAGA~020. På senare åren har det vid sidan af frakturupplagorna af bibeln utkommit åtskilliga antikvaupplagor.
