[efter t. anthracit, fr. o. eng. anthracite, af lat. anthracites, af gr. ἀνϑρακίτης, kolliknande, afl. af ἄνϑραξ, kol, stenkol]
benämning på den renaste o. till värmeeffekten värdefullaste af i naturen förekommande stenkolssorter, kolblände. Kolblende, Anthracit, ett .. slags fossilt kol, som liknar stenkol, men skiljer sig från dessa derigenom, att det brinner utan lukt eller rök. Berzelius Kemi 1: 199(1817). (Antraciten är) Svårtändlig, men en gång antänd .. fortfar anthraciten att brinna vid friskt luftdrag, med kort låga, men större hetta än något annat fast bränsle. Åstrand 2: 295(1855). Anthracit. (Kolblende). Består af kol med en ringa halt af väte, syre och qväfve samt föga inblandade askämnen. A. Sjögren Min. 202(1865). Antraciten .. förekommer i de äldsta lagrade formationerna, ofta tillsammans med stenkol ... Uti mycket små partier har den ock träffats i Sverige, så i Vestergötlands och Ölands siluriska berglager. Svenonius Stenriket 129(1888).
