ANTROPOMORFISM an1tropomorfis4m l. -tråpå-, äfv. -trω-, äfv. 01—, r.; best. -en; pl. (mindre br.) -er.
Etymologi
[jfr t. anthropomorphismus, fr. anthropomorphisme, af gr. ἄνϑρωπος, människa, o. μορφή, form (jfr MORFOLOGI)]
i sht religionsvet. uppfattning (o. framställning) som tillägger ngt, i sht den osinnliga verkligheten l. gudomen, mänskliga egenskaper; i pl. om olika yttringar af sådan uppfattning. Tegnér 5: 400 (1824). Det föreställningssätt .., som framställer Gud under mensklig gestalt, kallas Anthropomorphism. Norbeck Theol. 57 (1866). Ullman Religionslära 1: 27 (1878, 1893). Den benägenhet för antropomorfismer, som i det hela har en genomgående betydelse för vår världsuppfattning. Schéele Själsl. 299 (1895).
