ARGLIST ar3j~lis2t l. (nu nästan obr.) ARGALIST ar3ja~lis2t, äfv. -ga~, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (G. I:s reg. 11: 377(1537), Tegel G. I 2: 346(1622)).
[efter t. arglist, i ä. tid äfv. argelist, fht., mht. arclist; jfr ä. d. argelist, holl. arglist. Formen argalist ansluter sig till uttr. arga list (se ARG, adj. 1 esamt formafdelningen vid d. o.)]
(numera föga br.) list förenad med elakhet, illslughet, ondskefullt svek; särsk. i förbindelserna utan l. med (alla l. all) arglist; jfr ARG, adj. 1 e.Loffuadhe .. tå konung Christiern .. thet .. obrotzligha halla, vtan all argalist. O. Petri Kr. 323(c. 1540). Syr. 22: 27(Bib. 1541). Så worde (dvs. skola) the Danske doch lijkewäl bruke någre argelister emott oss. G. I:s reg. 16: 395(1544). Vthan all swick och arglist (sine dolo malo). Fosz 464(1621). Han stulit, med arglist, en Öfverdrotts välde. Ling As. 658(1833). En lögnens ande full af .. arglist. Franzén Pred. 4: 122(1844). Hagberg Shaksp. 4: 30(1848). — närmande sig personifikation. Verldslig makt och klokhet räcker här icke till; ty arglisten bedrager klokheten, och våldet besegrar makten. Wallin Rel. 4: 368(1838).
