SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
ARRETERA ar1ete4ra l. -ät-, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Ordformer
(arettera Carl XII Bref 340 (1703))
Etymologi
[af fr. arrêter, hejda, stanna (se ARRESTERA); jfr ä. t. arretieren]
— jfr föreg.
1) (föga br.) i allm.: hejda, hämma, hindra; jfr ARRESTERA 1. E. K. M. har arrêterat Danmarks anslag. Rosenstein 3: 358 (1788).
2) hippol. jfr ARRET 1.
a) stanna (häst l. ekipage); förhålla (häst), så att (han) bringas att stanna; jfr PARERA. Ifrån carrière är det ej möjligt att i ett tempo arretera hästen. Kuylenstjerna Hünersdorf 70 (1830). Att ”arretera” — stanna — ett ekipage. C. G. Wrangel Handb. 508 (1885). — abs. Så snart ryttarn vill arretera, så skall han bringa hästen på häsarna (dvs. hasarna). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 102 (1836).
b) (föga br.) förmå (häst) att öfvergå (från en snabbare gångart till en långsammare); förhålla, bryta af. Arretera betyder ofta blott en förhållning, ty man säger: arretera en häst ifrån galopp till traf, och derifrån till skridt. Kuylenstjerna Hünersdorf 71 (1830).
3) tekn. försätta (en mekanism o. d.) i stillastående l. overksamhet. För att så mycket som möjligt hindra nötningen af det mellersta prismat (på den kemiska vågen), låter man ej balansen ständigt hvila på detsamma, utan, då vågen ej begagnas, arreterar man honom, d. v. s. man upplyfter honom från sitt underlag och upphänger honom medelst två armar. Uppf. b. 2: 83 (1873). På gasmätaren är anbragt ett ur, hvars sekundvisare kan när som helst arreteras och åter frigöras. F. L. Ekman i Tekn. tidskr. 1882, s. 23. 2 Uppf. b. 3: 485 (1897). — abs. Vid noggranna vägningar arreterar man ej blott då vågen ej begagnas, utan äfven hvarje gång då vigter påläggas eller aftagas. Uppf. b. 2: 83 (1873).
4) (†) taga (ngn) i förvar, arrestera. Bådbäraren är aretterat så länge. Carl XII Bref 340 (1703).
Spoiler title
Spoiler content