SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
ASPIRATOR as1pira3tor2, r. l. m.; best. -n; pl. -er as1piratω4rer l. 01—.
Etymologi
[jfr t. o. eng. aspirator; bildadt af lat. aspirare (se ASPIRERA)]
benämning på flere olika apparater medelst hvilka luft o. d. l. vätska utsuges l. en luftström gm sugning åstadkommes.
1) fys., kem. apparat medelst hvilken luft l. gas o. d. suges gm l. ur ett kärl o. d., sugapparat; jfr ASPIRATÖR 2. Berzelius i Årsber. t. VetA 1842, 2: 140. Aspiratorns användning är mångfaldig. Man kan med honom t. ex. bestämma mängden af den vattengas, som finnes i luften. R. Rubenson i NF (1876). Rosenberg Oorg. kemi 174 (1888). Medelst en aspirator .. utsugas omkring 6 liter luft. Almquist Hälsovårdsl. 491 (1896).
2) (mindre br.) = ASPIRATÖR 1. Duodecim'in sanaluettelo Lisäv. (1889).
3) tekn. apparat i hvilken säd medelst en gm aspiration (se d. o. 2) åstadkommen luftström befrias från agnar, tomma korn o. d.; jfr ASPIRATÖR 3. Man begagnar sig härvid (dvs. vid bortskaffandet af agnar o. d. ur säden) af en ventilator eller aspirator, hvarmed en luftström alstras, som bortför de lättaste delarna, under det att de tyngre kornen genast nedfalla. NF 13: 565 (1889).
Spoiler title
Spoiler content