ATTISKA at4iska, stundom 302, r. l. f.; best. -an.
om den i Aten o. öfverhufvud Attika talade (senare som allmänt hellenskt litteraturspråk använda) dialekten af den gamla grekiskan. Äldre, yngre attiska. Trendelenburg Gram. gr. 117 (1801). Palmblad Fornk. 1: 92 (1843). Thucydides (är) .. den äldre attiskans förnämste representant. Cavallin Gr. syntax 1 (1879). Attiskan är .. knappast annat än en dialekt af joniska (språk-)området. K. F. Johansson i Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1885 —88, s. 34. (Lukianos') idiom är artificielt, är litterär attiska. Schück Världslitt. 1: 626 (1900).
