AUSTRALIER a͡ustra4lier, äfv. a͡ω-, stundom (utan diftongisering) a1ɯ- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u- (Rydberg Dikt. 1: 200 (1877, 1882)), l. —302, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 m.||ig. l. r.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[efter t. australier, bildadt till AUSTRALIEN; jfr AUSTRAL]
1) invånare i Australien. — särsk.
a) om urinvånare, inföding; jfr AUSTRAL-NEGER, -MALAJ. Australiernas (australnegrernes) hufvudskålar äro lika negrernes. A. Retzius Bl. skr. 105 (1847). Jag ser den siste australierns öde, / då ur hans hand för sista gången sprang, / i luften kretsande, hans bumerang. Rydberg Dikt. 1: 200 (1877, 1882). — särsk. om inföding från Australiens fastland. Sundevall Zool. 30 (1864; se under AUSTRAL-NEGER).
b) om person i l. från Australien hvilken tillhör ngn af de invandrade folkstammarna. Swederus Austr. 139 (1867). De hvita australier, som äro födda i landet, hålla på att bli en egen ras, som icke så litet skiljer sig från engelsmännen. Lumholtz Bl. menniskoät. 13 (1889).
2) häst af australisk ras l. härkomst. Slutligen finnes (vid stuteriet Graditz) den i år nyinköpta australiern Carnage, fux. SD(L) 1898, nr 545, s. 1.
