(bahut Pfeiffer(1837), G. Dalin(1871; jämte bahytt), trol. bl. en skrifform)
Etymologi
[af fr. bahut, koffert med kupigt lock, maskeradhufva; af okänd härledning]
ett slags (ofta vadderad) kvinnlig hufvudbonad, som betäcker öfre o. bakre delen af hufvudet o. fastknytes med band under hakan. DA 1793, nr 22, s. 4.(Hon) uti liten snäf bahytt .. / I husen springer kring med nytt. Lenngren 157(1796). Den gamla tanten — i bahytt, fast solen sken så glad. Topelius Ljungbl. 3: 25(1850, 1854). — jfr SIDEN-BAHYTT.
Anm. Jämte ofvan anf. bet. uppgifver Pfeiffer(1837) för bahytt bet.: maskeradhufva [jfr motsv. anv. i fr.]. Några andra ex. på denna bet:s förekomst i sv. äro emellertid ej påträffade.
