SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BAKDEL ba3k~de2l (ba`kdel Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. bakdel, motsv. d. bagdel; se BAK, adv. (l. sbst.1), o. DEL; jfr t. hinterteil, holl. achterdeel, eng. hindpart]
bakre del l. stycke (af ngt). Occiput .. baakdelen aff hoffuudet, nacke. Var. rer. 5 (1538). Moyses .. ståår ännu vthi Klippan intryckt, lijka som ett Håål efter een tiock och kort Maann, medh Baakdelen aff Hufwudet, Ryggen, Fötterna och vthslagne Armarna. Kiöping 35 (1667). Bakdelen af en särk. Serenius (1741). Halsens bakdel omgifves (hos simfågeln Larus tridactylus) af en svart ring och halsband. S. Ödmann i VetANH 4: 113 (1783). Bakdelen af lasset. Læstadius Journ. 302 (1831). Linningen (af lintyget) delas i 8 lika delar .. fjerde och femte åttondelarna upptaga bakdelens rynkor. Schallenfelds met. 89 (1886). — särsk.
a) om bakre delen l. hälften af ett djur. (Koppar-)Haffuet (stod) .. offuan vppå (oxarna), så at all bakdelen aff them war in vnder. 1 Kon. 7: 25 (Bib. 1541; Luther: das alle ir hinder teil inwendig war). Han (dvs. giraffen) är så wuxen at hans Framdeel högre stiger / Men med sin Baakdeel han rätt som een Låghalt njger. Spegel Guds verk 228 (1685). Pastey af Fåårs Baakdehl. Rålamb 14: 114 (1690). Bak-delen (hos visen) .. är fördeldt af fyra tvär-strek eller ringar som skijna liksom Gull. Triewald Bij 20 (1728). Ungern-Sternberg Newc. 80 (1752). Man indelar hästen i 3 hufvuddelar, nemligen: framdelen .. lifvet .. samt bakdelen hvartill hörer: korsbenets region med svansen och bakre extremiteterne. Billing Hipp. 74 (1836). (Elgkon) låg rätt framstupa med framdelen och bakdelen åt sidan. Skogvakt. 1891, s. 167. — i fråga om slaktadt djur. Den sista fjerdedelen (af ifrågavarande nötkött), en bakdel, hade .. sålts .. till .. okända personer. SD(L) 1898, nr 517, s. 2.
b) [jfr fsv. bakluter, t. hinterteil, holl. achterdeel samt fr. le derrière] om bakre partiet af människobålens nedre del; äfv. om motsv. parti af djur; om trakten kring anus: säte, akter, stuss, bak. Åhr 647 hafwa Fiskare .. fått uthi sine Nooth många Storckar, hwilka .. sålunda hängia tilsamman, at then eenas Näbb (var) stuckit i dhen andras Baackdhel. Rel. cur. 125 (1682). 50. slag på bakdelen. Humbla 498 (1740). Djuret .. sitter på bakdeln, lik en Ekorn. Ödmann Beskr. om Kamt. 160 (1787). Vi började .. vår nedgång på en annan sida, der vi att begynna med måste taga händer, knän och bakdelar till hjelp. Atterbom Minnen 121 (1817). Den lilla gumman hade en ofantligt stor bakdel. Sv. folks. 175 (1844). Ett nytt skott i bakdelen af det flyende djuret. Oscar II Skr. 3: 255 (1864, 1888). Anm. Denna anv. har i ngn mån minskat ordets brukbarhet i andra bet.
c) [jfr t. der hinterteil des schiffes] (föga br.) om den (längst) bakåt belägna delen af ett fartyg: bakstam. Bakstam, bakdelen på skepet. Lex. Linc. (1640, under puppis). At det vattn, som gjör Effect på bakdelen, intet går samma väg som Fartyget, utan contrairt. Chapman 48 (1775). Lindfors (1815). Och han (dvs. Jesus) var sjelf i bakdelen af båten. Mark. 4: 38 (öfv. 1883); jfr Hägglund Bör icke äfv. af N. T. omarb.? 19 (1888) o. C. Cavallin i Teol. tidskr. 1888, s. 331 samt Knös Grecismer 76 (1898).
d) (numera föga br.) med öfvergång till bet.: baksida. Skåpets hela bakdeel .. består af tvenne dörrar. Triewald Bij 79 (1728). Bak-deelen af et huus. Serenius (1734, under back). Bakdel .. af handen. Lindfors (1815); jfr Meurman (1846).
Ssgr: (b) BAKDELS-LÄGE30~20. veter. ett slags oriktigt fosterläge. Sjöstedt Förl. 128 (1875).
(b) -SKOTT~2. Bakdelsskott å ett rakt ut flyende högdjur. Hemberg Gångart. o. spår 46 (1897).
Spoiler title
Spoiler content