BAKLADDARE ba3k~lad2are, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. baglader, t. hinterlader, äfvensom eng. breech-loader]
för bakladdning inrättadt eldvapen, i sht handeldvapen. Ännu i dag träffa vi gamla jägare, som förkunna oss att bakladdaren aldrig ”drifver så bra” eller ”dödar så väl” som mynningsladdaren. A. Cajanus i Läsn. f. folket 1869, s. 345. De ryska bakladdarne (dvs. bakladdningskanonerna) äro de engelska Armstrongska förladdarne mycket öfverlägsna. Nya pressen 1898, nr 77 B. s. 2.— jfr följ.
