SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BAKNING ba3kniŋ2 (ba`kning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(bagningh Brahe Oec. 78 (1585))
Etymologi
[fsv. bakning, motsv. nor. bakning, d. bagning]
vbalsbst. till BAKA, i sht till 1. jfr BRÖD-, FIN-, GROF-BAKNING. — (mindre br.) konkret = BAK, sbst.3 2. (Det som) först åfftogs .. vthaff sädhen. bakning. och annat sådant, och offradhes gudhi. NT 1526, Förspr. 5 a. En baakning bröd och ther till sogell. Växiö domk. prot. 1615, s. 509. Alt som man vil gjöra bakningen stor til. Dahlman Red-dej. 150 (1743, 1772). Dalin (1850). — i uttr. af en l. samma bakning. Döttrarna komma ej sällan utur hemmets ugn såsom bullar af samma bakning. Bremer Pres. 122 (1834). särsk. [jfr ä. t. eines gebacks leute, eng. of the same batch, fr. de même pâte l. farine] bildl.: af samma (dåliga) beskaffenhet; jfr ALN 2 b β. Wij äre alle vthaff en bakning. O. Petri 1 Post. 122 a (1528). Folk af en bakning. Lind (1749).
Ssgr: BAKNINGS-ARBETE30~020, äfv. ~200. Tekn. tidskr. 1872, s. 131.
-FÖRMÅGA~020. = BAK-FÖRMÅGA. Hvetets .. bakningsförmåga .. stiger i samma mån qväfvehalten ökas. Tidskr. f. landtm. 1887, s. 639.
-HÄLL. (†) bakugnshäll. Hermelin Intr. i VetA 1771, s. 24.
-SÄTT~2. Düben Lappl. 144 (1873).
Spoiler title
Spoiler content